Förklaring av Betavärdet

Betavärdet är ett mått som används för att jämföra en enskild akties volatilitet med hela marknaden. En aktie som rör sig mer än index har ett betavärde som överstiger 1, medan en aktie med lägre volatilitet har ett betavärde <1. I ett hypotetiskt scenario där OMX stiger 1% skulle således en aktie med ett betavärde på 2 stiga just 2,0%, medan en aktie med ett betavärde på 0,5 enbart skulle stiga 0,5%. Ibland kombineras betavärdet i Capital Asset Pricing Model för att beräkna “alfa”, vilket är ett mått på överavkastning. Genom att subtrahera “riskfri ränta” och beta från totalavkastning ges ett alfavärde. En positiv alfa tyder på överavkastning mot jämförelseindex, och vice versa.

Det är postulerat enligt den effektiva marknadshypotesen att investerare som tar högre risk (OBS: volatilitetsrisk; Betavärdet säger inget om fundamental risk som förändringar i marknadsförutsättningar för bolaget) också skall belönas med högre avkastning. Fascinerande nog tycks ett omvänt samband gälla. Följande graf visar att den grupp aktier med lägst risk (med måttet volatilitet, lägst beta) hade högst genomsnittlig avkastning och minst variation i denna.

http://www.ballastequity.com/wp-content/uploads/2016/12/The-Myth-of-High-Beta-One-Column-copy.pdf

Detta samband visas också väldigt tydligt i grafiken nedan som visar att ett beta-värde i mitten på skalan, dvs runt 1, är det som ger högst årsavkastningen. Datan bygger i den övre grafen på mer nutida information medan den nedre grafen visar data från så långt tillbaka som 1927.

Att sambandet varit gällande under hela denna tid tycks dock vara gällande. Rimligtvis bör marknaden ha blivit mer rationell för varje år med minskad informationsassymetri med framgångar som internet, men återigen så tycks ju sambandet gälla, och kanske även förstärkts, även med mer “modern” data. I en studie om bland annat Frankfurtbörsen 2010-2019 konstaterades återigen ett negativt signifikant samband mellan risk (mätt som volatilitet) och avkastning.

Denna anomali om det omvända sambandet med betavärdet har mer eller mindre varit bekräftad sedan 1970-talet. Trots detta finns det en stor del av investerarskaran som fokuserar enbart på extremt högvolatila aktier. Tyvärr är dessa dem som ansluter sig till Facebookgrupper och förlorar stora delar av deras kapital. Det stämmer förvisso att beta är bakåtblickande, vilket förespråkare av vissa riskabla aktier menar ogiltigförklarar begreppets användning då de förstås ser en strålande ljus framtid och således menar att betavärdet inte säger något om framtida risk eller avkastning. Är analysen korrekt stämmer detta förstås, men man bör nog som investerare alltid dra öronen åt sig när man ser höga betavärden. På samma sätt kan dock höga betavärden erbjuda bra tillfällen, en naturlig följd av att en tidigare lågvolatil aktie har ett par tuffa år på börsen är att detta bolag får ett högt betavärde, även om det kanske haft ett lågt sådant i decennier innan. Således kan även den fundamentala investeraren hitta framtida lågvolatila aktier bland de högvolatila.

Fisher Investments Norden skriver bra om betavärdet: “Att använda denna typ av bakåtblickande data för att förvalta din portfölj kan orsaka problem i långa loppet. Du gör dig själv en tjänst om du fokuserar på framtiden och framåtblickande data för att hantera risk.”

Sannolikt har de rätt. I denna “inläggsserie” försöker jag att kartlägga förklaringar till olika bolags historiska överavkastning. Med detta inlägg kan höga betavärden strykas som förklaring till framgång. Se gärna tidigare inlägg om free-float och likviditet.