Fredagsspecial: 5 saker jag önskar att jag visste när jag började investera!

Nu har jag personligen hållt på och investera sedan 2017. Jag är absolut inte den mest erfarne, det finns dom som höll på med detta lång innan jag var född! Men jag har en förmåga att verkligen få "blodad tand" när jag väl tycker att någonting är intressant så kör jag ofta ål in. Sedan intresset väcktes har jag malt mig igenom massvis med böcker, läst hundratals om inte typ tusentals rapporter och sedan jag började med detta på heltid under 2020 så har jag säkert snittat 10-12 timmar framför skärmen, varje dag. Så även om jag inte är den med flest år under bältet så vill jag påstå att jag under dessa år har samlat på mig ett helt gäng erfarenheter. I dagens Fredagsspecial går jag igenom 5 saker jag önskar att jag visste när jag började investera! För de flesta som tar sina första steg ut på aktiemarknaden är upplevelsen en blandning av spänning, förvirring och en tydlig känsla av att vara för sen till partyt. Nyhetsflödet skriker om nästa "raket" eller nästa "dödsfälla", sociala medier svämmar över av tips om obskyra förhoppningsbolag och i fikarummet på jobbet ekar det av historier om snabba och säkra affärer. Lockelsen att hoppa på tåget, att inte missa nästa stora grej, är nästan oemotståndlig. I det här flödet av information är det lätt att tro att framgång på börsen handlar om att hitta den hemliga formeln, den magiska indikatorn eller den guru som har alla svar på alla frågor.

Men den verkliga, hållbara vägen till framgång på börsen är sällan en sprint mot snabba vinster. Den är snarare en långsam, medveten och ibland mödosam process av att bygga kunskap, disciplin och framför allt, en djupare förståelse om sig själv som investerare. De som lyckas över tid är inte de som jagar varje het aktie för stunden utan de som metodiskt bygger en strategi som fungerar.

Lärdom 1: Köp inte massor skit!

Många nybörjare dras till förhoppningsbolag, företag utan vinster, med en spännande historia men en osäker framtid. Been there done that. När håsen efter 2020 och 2021 väl hade lagt sig satt jag med ett helt gäng förhoppningsbolag som sedan dess har konkat ihop fullständigt.

Vilken typ av risk tar du?

När man investerar i ett företag som ännu inte är lönsamt, särskilt i tidiga skeden, tar man på sig vad som kallas "marknadsrisk" och "produktrisk". Den fundamentala frågan är: "Kommer den här produkten eller tjänsten att fungera överhuvudtaget? Finns det en verklig marknad för den?". Detta är ett högriskspel som ofta har helt binära utfall och med binära utfall menar jag att om det går bra så kommer det att gå jävligt bra, går det dåligt kommer bolaget antagligen att gå i konken. Ofta ser man denna typ av binära utfall bland Biotech-bolagen. Investeringen kan antingen ge en extrem avkastning på 50 till 100 gånger pengarna eller vilket är betydligt vanligare, bli helt värdelös. 

Rådet att "investera i bättre bolag, gärna redan vinstdrivande" är i grunden ett strategiskt beslut att undvika den existentiella bolagsrisken. Konkar bolaget försvinner dina pengar, simple as that! Istället väljer man att ta på sig en annan, mer hanterbar typ av risk. För ett redan lönsamt tillväxtbolag handlar risken om "management" eller "execution" "kan ledningen skala upp det som redan fungerar?". För ett moget, stabilt företag handlar risken om att optimera ett redan stabilt kassaflöde. Att välja bort förhoppningsbolag är alltså inte ett "tråkigt" eller överdrivet konservativt val. Man byter ut frågan "om det fungerar" mot frågan "hur bra det kan fungera?". Så den första lärdomen är att investera i bolag med högre kvalité!

Så vad är egentligen kvalité? Frågar du 100 olika personer här på börsen om vad som definierar ett kvalitetsbolag så får du säkert 100 olika svar. Men så här tänker jag:

Lönsamhet: Ett företags förmåga att generera vinst är ett bra bevis på att affärsmodellen fungerar. En historik av lönsamhet ger bolagen en finansiell buffert och skapar valmöjligheter: vinsten kan antingen återinvesteras för att skapa ytterligare tillväxt, eller delas ut till aktieägarna som en direkt avkastning på deras investering. Eller så kan dom återköpa sina egna aktier och på så vis ge dig en större bit av kakan. Är bolaget lönsamt på riktigt så kommer du också slippa att traggla dig igenom en jävla massa emissioner.

Tillväxt: Växer bolaget? Har bolaget växt under flera år? Om ett bolag lyckas uppvisa tillväxt år in och år ut så vet vi med säkerhet att affärsmodellen fungerar. Annars skulle det inte finnas någon tillväxt. Nedan bjuder jag på lite grafporr i form av Bahnhofs historik.

Moat: Har bolaget några konkurrensfördelar? Varför finns bolaget? Om man inte har några fördelar alls är det sannolikt att konkurrenter över tid kommer att äta sig in på bolagets marknadsandelar. Jag gjorde nyligen en utbildningsvideo om ekonomiska Moats. Där lyfter jag fram många olika exempel på Moats. Spana gärna in den!

https://www.youtube.com/watch?v=3AyxC-2BFsI

Historik: Jag har varit inne och pillat på det ovan, men att bolag kan uppvisa en historik, gärna 5 år eller mer av lönsamhet är ett mycket bra tecken. Alla bolag kan lyckas ha 1 bra år eller kanske 2 bra år, men att göra det över tid är inte alls lika lätt! Det finns givetvis fler faktorer man kan nämna när det kommer till kvalitet. Men om man är ny i gamet och börjar med att sortera bolag efter: 1) Lönsamhet 2) Tillväxt 3) MOAT:s 4) Historik, så vill jag lova att man helt plötsligt har kapat bort 95% av alla börsens röv-bolag. Det är alltid lockande att köpa dessa förhoppningsbolag. Jag är inget helgon. Jag har själv torskat mycket pengar på förhoppningsbolag, och tjänat mycket pengar på dem. Än idag har jag några förhoppningsbolag i min Coffee Can. Ska man ändå ge sig på dessa bolag så är min rekommendation att göra detta med en liten summa av den totala portföljen. Inte mer än så! Återigen, nu pratar jag om långsiktiga investeringar. Handlar man kortsiktigt kan ofta förhoppningsbolagen bjuda på bra rörelser för den snabbfotade.

Lektion 2: Bygg en bra grund

För den som gillar att handla aktivt, att analysera bolag och försöka hitta vinnare, finns en ofrånkomlig sanning: det kommer att finnas perioder då strategin underpresterar. Även de skickligaste traders i världen upplever perioder av nedgångar medan den allmäna börsen susar på uppåt. Detta i sig är inte ett tecken på misslyckande utan en statistisk självklarhet i ett spel som drivs av sannolikheter. Den avgörande frågan är inte om dessa perioder kommer utan hur man bygger en portföljstruktur som gör det möjligt att överleva dem både finansiellt och emotionellt.

En aktiv handlare förlitar sig på sin "edge" sitt övertag mot marknaden, vare sig det bygger på fundamental analys, teknisk analys, kvantitativ analys eller en kombination. Men ingen edge fungerar i alla marknadsförhållanden och hela tiden. En strategi som är framgångsrik i en uppåtgående marknad kan misslyckas totalt i en sidledes eller nedåtgående marknad. När en trader hamnar i en förlustsvit är den största faran inte de initiala förlusterna utan den psykologiska pressen som följer. Denna press leder ofta till dåliga beslut och man överger en beprövad strategi i panik där man tar för stora risker för att "vinna tillbaka" pengarna eller att man helt enkelt blir paralyserad av rädsla. Lösningen ligger i att designa sin portfölj så att den aktivt motverkar dessa destruktiva beteenden.

Som ni vet gillar jag att handla både kortsiktigt och långsiktigt och min totala portfölj är fördelad ungefär 50/50. Först och främst har jag en grund som utgörs av, i mitt tycke, väldigt stabila bolag och ett helt gäng fonder. Går börsen bra över lag kommer denna portfölj att prestera bra. Denna portfölj får ses som kärnan. Vilka fördelar får man genom att ha en stabil grundportfölj?

Emotionell Stabilitet: När marknaden är turbulent och tradingen går åt helvete fungerar kärnan som ett "ankare". Att se den stora majoriteten av sitt kapital "tuffa på" i en stabil indexfond, investmentbolag eller annat skapar ett mentalt lugn. Det motverkar den panik och de impulsiva beslut som annars lätt uppstår när man ser rött i portföljen.

Riskhantering: Kärnan separerar effektivt "överlevnadskapital" från "riskkapital". Genom att ha den största delen av sitt sparande i säkrare papper säkerställer man att även ett totalt misslyckande i en enskild trade inte får katastrofala konsekvenser för den totala för den totala portföljen. Med detta i bakhuvudet kan man agera mer rationellt och med disciplin eftersom man vet att ens långsiktiga finansiella mål inte står och faller med nästa enskilda trade.

Nu säger jag inte heller att alla som läser detta ska sätta sig och köpa indexfonder. Är man en duktig stockpicker bör man nog fortsätta med det om intresset finns! Men är man ny till börsen och inte riktigt hittat sin egna väg så anser jag att indexfonder är en mycket bra grundbult i portföljen. Även jag som har ett stort intresse för att stockpicka har en fondportfölj i grunden.

Att bygga en stabil grundportfölj behöver inte vara svårt, inte ens om man är helt ny till börsen. Jag brukar alltid rekommendera nya att köra på Indexfonder som en start. Även här har jag en utbildningsvideo om ämnet:

https://www.youtube.com/watch?v=hmzEDrt4_GE

Lektion 3: Ha inte så jävla bråttom

Albert Einstein påstås ha kallat den "världens åttonde underverk" och "den starkaste kraften i universum". Oavsett citatets äkthet är principen sann: att förstå och utnyttja denna effekt är skillnaden mellan att spara och att bygga en verklig förmögenhet. Denna insikt är grunden för det långsiktiga tankesätt som krävs för att lyckas på börsen.

Ränta-på-ränta-effekten innebär helt enkelt att du får avkastning på din avkastning. Tillväxten blir inte linjär, utan exponentiell.

Snöbollseffekten: Det bästa sättet att visualisera detta är genom bilden av en snöboll som rullar nedför en lång, snötäckt backe. När du först börjar rulla den lilla snöbollen händer inte mycket. Varje varv plockar den bara upp ett tunt lager snö. Men ju större snöbollen blir, desto större yta har den och desto mer snö fastnar för varje enskilt varv. Efter ett tag växer snöbollen i en allt snabbare takt. Dina pengar fungerar på exakt samma sätt. De första åren är avkastningen blygsam men över tid blir "avkastningen på avkastningen" en allt större del av den totala tillväxten och då snackar vi Drrr!

Låt oss anta att du investerar 10 000 kr och får en genomsnittlig årlig avkastning på 10%.

• År 1: Du tjänar 1 000 kr i avkastning. Ditt kapital är nu 11 000 kr.

• År 2: Nu beräknas avkastningen på 11 000 kr. 10% av 11 000 kr är 1 100 kr. Du har tjänat 100 kr extra inte på din ursprungliga insats utan på förra årets vinst.

• År 3: Ditt kapital är 12 100 kr. Avkastningen blir 1 210 kr.
  

Denna lilla skillnad i början accelererar dramatiskt över tid. Efter 10 år har dina 10 000 kr vuxit till cirka 26 000 kr. Efter 20 år är de värda nästan 67 000 kr. Och efter 30 år har din initiala investering på 10 000 kr, utan några ytterligare insättningar, förvandlats till över 174 000 kr. Kraften ligger i tid och återinvesterad avkastning. Ju högre avkastning och ju längre tid desto kraftfullare blir effekten.

Denna exponentiella tillväxt kan bara uppnås genom att vara investerad över långa tidsperioder. Många nybörjare faller i fällan att försöka "tajma marknaden" att sälja precis före en nedgång och köpa precis före en uppgång. Det låter som en genialisk strategi, men i verkligheten är det ett förlorande spel för de allra flesta. Jag vill dock slänga in en tydlig brasklapp att det finns traders som över tid har lyckats bra med detta och byggt upp stora förmögenheter. Jag ska inte påstå att jag har byggt upp en "förmögenhet" men sedan start 2017 har jag haft en CAGR på 26% vilket spöar skiten ur både OMXS30 och Nasdaq under samma tidsperiod. Mycket av den avkastningen kommer från min aktiva handel. Statistiken är brutal och entydig: tid i marknaden är överlägset att försöka tajma marknaden, för de flesta.

Kostnaden för att ha fel: Att vara utanför marknaden vid fel tidpunkt kan vara förödande för den långsiktiga avkastningen. Studier visar konsekvent att en stor del av börsens totala uppgång är koncentrerad till ett mycket litet antal exceptionellt bra dagar. En analys av SP500-indexet från 1970 till 2024 visade en dramatisk skillnad i slutvärde för en portfölj som var fullinvesterad hela tiden jämfört med en som missade den bästa 1% av veckorna. Skillnaden var inte marginell, den var enorm. Att försöka undvika de sämsta dagarna leder nästan oundvikligen till att man också missar de bästa. För den som gillar att tajma kan man ju också slänga in det faktum att om man nu lyckas undvika de sämsta dagarna slår man avkastningen REJÄLT vs buy and hold.

Volatiliteten: Den kanske mest kritiska insikten är att marknadens bästa perioder ofta inträffar i direkt anslutning till de sämsta. Efter en stor krasch när rädslan är som störst och de flesta säljer i panik kommer ofta den kraftigaste återhämtningen. En investerare som säljer i panik låser inte bara in sina förluster utan positionerar sig också för att missa den efterföljande uppgången som historiskt sett innehåller några av de starkaste dagarna på hela börscykeln. En vis man sade en gång "Ska man få pank på börsen ska man få panik innan alla andra!".

Men hur applicerar man ett långsiktigt tänkande på aktiv handel som ofta förknippas med korta innehav?

Strategins uthållighet, inte handelns: För en aktiv handlare innebär "långsiktighet" inte nödvändigtvis att hålla en enskild aktie i tio år. Det innebär att ha en handelsstrategi med en positiv statistisk förväntan och att ge den tillräckligt med tid och ett tillräckligt stort antal affärer för att denna förväntan ska kunna realiseras. Den fungerar över en stor serie av händelser inte på varje enskild affär. Igår torskade jag i Pexip, det är inte så att jag slutar med min strategi bara för det.

Lektion 4: För svårt för att förstå

Efter att ha förstått vikten av att välja rätt typ av bolag, strukturera sin portfölj för uthållighet och anamma ett långsiktigt tankesätt kommer vi till en av de viktigaste läxorna. Den handlar om att definiera sina egna gränser. Warren Buffett som onekligen är en av historiens mest framgångsrika investerare har sagt att den viktigaste regeln inte är att vara smart utan att veta var gränserna för ens egen smarthet går.

Denna princip är en mental modell som Buffett och hans partner Charlie Munger kallar "Kompetenscirkeln" (Circle of Competence). Konceptet är jävligt enkelt: investera endast i företag och branscher som du har en djup och genuin förståelse för. Det avgörande är inte hur stor din kompetenscirkel är utan att du vet exakt var gränsen  för den går.

Buffett illustrerade detta med historien om Rose Blumkin, en rysk immigrant som med knagglig engelska byggde Nebraskas största möbelaffär. Hon var ett geni inom sin cirkel: möbler, mattor och fastigheter. Hon kunde med självförtroende köpa in tusentals sidobord om priset var rätt för att hon förstod affären in i minsta detalj. Men hon skulle aldrig köpa aktier i General Motors, oavsett hur billiga de verkade, för hon förstod sig inte på bilindustrin eller aktiemarknaden. Hon höll sig strikt innanför sina gränser. Att agera inom sin kompetenscirkel ger ett enormt övertag. När du rör dig utanför den försvinner inte bara ditt övertag, det överförs till någon annan. Du spelar plötsligt ett spel där andra har oddsen på sin sida. Varför handlar jag inte Biotech? För att jag kan exakt noll om den nischen. Varför handlar jag nästan enbart halvledarbolag? För att det är det jag har nördat ner mig på under de senaste 4 åren! Man kan inte vara överallt, man kan inte springa på varje boll.

"För-Svårt-Högen" ett skydd mot FOMO

Den praktiska tillämpningen av denna teori är precis vad som beskrivs i frågan: "blir ett case för svårt? KÖP INTE". Att ha en mental "för-svårt-hög" är ett av de mest kraftfulla verktygen en investerare kan ha. Det är ett aktivt försvar mot en av de mest destruktiva känslorna på marknaden: FOMO (Fear Of Missing Out). När bolag blir stora snackisar och när blankarrapporterna haglar in, typ som i SBB, Hexatronic, Sinch och Bico så väljer jag att avstå. Det är lätt att lockas in i dessa stora nedgångar men oftast finns det goda anledningar till att aktierna konkar. Händer det så hamnar dom i min "för-svårt-hög". Ett exempel ur min egna portfölj är Embracer som jag sålde av typ förra året. Efter 1 miljon olika förvärv kunde jag inte längre hänga med i rapporterna. Det var fullständigt omöjligt att försöka göra några estimat. Aktien skickades då ut ur portföljen!

Att Definiera och utvidga din egen cirkel

Hur vet man då var ens egen cirkel går och hur kan man göra den större?

Börja med Vad Du Vet: Det mest logiska stället att börja är i din egen vardag.

• Ditt Yrke: Om du arbetar som programmerare har du ett försprång i att förstå mjukvarubolag. En läkare förstår hälsovårdssektorn. En ingenjör inom byggbranschen förstår bygg- och fastighetsbolag.

• Dina Intressen: Om du är en passionerad gamer har du insikter i spelindustrin. Om du älskar friluftsliv förstår du varumärken och trender inom den sektorn.

• Din Konsumtion: Vilka produkter och tjänster använder du och litar på varje dag? Varför väljer du ett varumärke framför ett annat? Att analysera sina egna konsumtionsmönster kan avslöja en överraskande djup förståelse för vissa företag.
  

"Förklara-för-ett-Barn"-Testet: Ett utmärkt test för att se om något verkligen ligger inom din cirkel är att försöka förklara det för en intelligent person som inte är insatt i ämnet. Kan du på ett enkelt och klart sätt förklara hur företaget tjänar pengar, vilka dess största konkurrenter är, vad dess konkurrensfördelar (vallgravar) är och vilka de största riskerna är? Om du inte kan det, är du troligen utanför din cirkel.

Att utvidga cirkeln på ett säkert sätt: Kompetenscirkeln är inte statisk. Den kan och bör utvidgas över tid genom hårt arbete. Men detta måste göras på rätt sätt. Istället för att hoppa rakt in i ett helt nytt och okänt fält är det klokare att sakta expandera från kanten av din befintliga cirkel. Om du förstår mjukvaruföretag kanske nästa steg är att lära dig om hårdvaran de körs på. Om du förstår detaljhandel kanske nästa steg är att studera logistikföretagen som servar dem.

Lektion 5: Det finns inga naturlagar på börsen

Den sista lektionen är kanske den som kräver mest mognad som investerare. Det inte finns en enda universell sanning på aktiemarknaden. Börsvärlden är full av "gurus", experter och förespråkare för olika strategier som alla hävdar att just deras metod är den överlägsna. Värdeinvesterare kan se ned på tekniska analytiker som "grafklottrare" medan tekniker kan avfärda fundamentalanalytiker som irrelevanta i en marknad styrd av psykologi. En klok investerare inser att ingen enskild person eller strategi har monopol på sanningen. Istället för att blint följa en skola lär de sig att dra nytta av de bästa verktygen från flera olika skolor och smida dem samman till en personlig strategi.

De tre stora analysskolorna

Fundamental Analys (FA): Frågan om "Vad" Detta är konsten att bestämma ett företags inneboende värde. En fundamentalanalytiker granskar ett företags finansiella hälsa (intäkter, vinster, skulder, kassaflöde), kvaliteten på dess ledning, styrkan i dess varumärke och dess konkurrensposition (dess "vallgrav"). Målet är att komma fram till ett "verkligt" värde för aktien och jämföra det med det nuvarande marknadspriset. Om det inneboende värdet är högre än marknadspriset anses aktien vara undervärderad och därmed ett potentiellt köp. FA är typiskt sett förknippat med ett långsiktigt investeringsperspektiv.

Teknisk Analys (TA): Frågan om "När" Teknisk analys ignorerar helt och hållet ett företags fundamentala data, oftast i alla fall. Istället fokuserar den uteslutande på två saker: pris och volym. En teknisk analytiker studerar historiska prisgrafer för att identifiera mönster, trender, stöd och motståndsnivåer. Teorin är att all känd information redan är reflekterad i priset och att mänsklig psykologi (rädsla och girighet) tenderar att skapa upprepningsbara mönster i marknaden. TA används för att bedöma marknadssentimentet och hitta optimala tidpunkter för att köpa och sälja (timing). Det är ofta förknippat med kortare handelshorisonter.

Kvantitativ Analys (QA): Frågan om "Hur Mycket" Kvantitativ analys använder matematiska och statistiska modeller för att analysera stora mängder data och hitta mönster, samband och anomalier. Det kan vara allt från att systematiskt screena marknaden för företag med specifika nyckeltal (t.ex. lågt P/E-tal och hög avkastning på eget kapital) till att bygga komplexa algoritmer som handlar automatiskt. QA strävar efter att ta bort subjektivitet och känslor från investeringsprocessen och ersätta dem med objektiva, datadrivna regler. Den är varken renodlat fundamental eller teknisk, utan kan använda data från båda världar. För att göra det ännu krångligare så vill jag koppla tillbaka till uttrycket "det finns inga naturlagar på börsen". Hittar du ett bolag på PE 10? Det kan vara både bra och dåligt! En aktie bryter upp till nya ATH? Aktien kan fortfarande gå upp eller ner från nivån. Bolaget slår förväntningarna på rapporten? Aktien kan handla hur fan som helst efter det! När man väl kommer till insikten att det inte finns några lagar så blir allting lättare. Då kan man börja bygga på en ny kula, skaffa sig egen kunskap, lära sig att analysera de olika situationerna, lära sig vart det finns en statistisk edge, känna igen mönster och så vidare. Hittar du en person som påstår sig att med säkerhet kunna avgöra exakt hur börsen ska röra sig så bör du springa åt andra hållet! Hitta din egna väg. Det kommer ta tid och det kommer att kräva mycket arbete. Men det är det värt!

Mina lärdomar från börsen är följande: 1) Köp inte massor skit, det finns massvis med bra bolag där ute. Du behöver inte köpa det sämsta! 2) Bygg en bra grund, ha gärna en stabil grundportfölj. 3) Ha inte så jävla bråttom. Investering är ett marathon, inte en sprint! 4) För svårt att förstå. Fattar du inte vad som händer i bolaget? Skit i det! 5) Hitta din egna strategi som funkar för just dig och kom ihåg, det finns inga naturlagar på börsen. Vilka lärdomar hade du gärna vetat om när du började investera? Kommentera gärna. Det vore intressant att höra.